torsdag 20 april 2017

Water Boogie System - Year Of Silver [Lyssningstips]

                      


Detta måste ni lyssna på! Water Boogie System och deras nya inspelning Year Of Silver.
Det är elegant uppkäftighet, där ordet 'blandning' ofta kommer upp när jag ska försöka beskriva deras musik. De blev krönta till årets jazzdebutanter 2012 (året efter de bildades samt när de gav ut sin EP) av Sveriges Radio och deras debut album Greetings (från 2014) var nominerad till årets jazzalbum på Manifestgalan 2015. 

Water Boogie System, från Göteborg, är ett band som lockar, gör motstånd samt litar på den musikaliskt intresserade människan. För när du lyssnar på Water Boggie Systems senaste inspelade alster, Year Of Silver, så måste du engagera dig. Jo, du kan säkert ha det som bakgrundsmusik till hushållsbestyren, men då förlorar du och musiken en massa på det. Vad du skulle kunna göra dock, är att lägga ifrån dig diskborsten och dansa dig glad och skev till denna musik. I alla fall emellanåt. Andra stunder måste du sätta dig ned och koncentrerat lyssna och, som sagt, engagera dig. 

Detta band blandar om friskt i den musikaliska grytan. Musiken är hoppigt synkoperad, varm och jazzig, kyligt avantgardistisk, konstnärlig och humoristisk. Det finns softa jazzbasfigurer, synttpopgester, frijazztendenser m.m. Men framför allt: det är Water Boogie System i all sin prakt! De tar (tror jag i alla fall) sina musikaliska ideér, oavsett vilka, och komponerar ett respektlöst musikaliskt äventyr i framåtskridande anda. Ta öppningsspåret, tillika titellåten, som exempel. Den byter riktning ett antal gånger med underbart resultat. För att sedan gå in i låten RPD som är en starkt driven låt med underbara synkoper och blandade små undertoner av Laurie Anderson och Frank Zappa. Och när låten Herne Hill kommer ut genom högtalarna måste jag verkligen lyssna noga. Virveltrummans komp är driven och återhållsam i samma andetag. Men låten flyter fram i takt- och tempoblandningar som är väldigt intrikata! De har en ljudbild som jag skulle vilja kalla för retro-modern. Igen denna blandning, av då och nu, som de gör till sitt eget. 
Favoritlåt då? Ja, det finns många (åtta allt som allt på skivan) att välja mellan. Men just nu är det nog låten But Why? som blandar stillsam vackerhet med frijazzdoft! 

De som gör denna underbara musik är:
Karin Verbaan som sjunger underbara sångslingor samt spelar synt; William Soovik spelandes på sina trummor med både vackra, sofistikerade och humoristiska anslag; Jonathan Albrektson som spelar klaviatur med bravur och inlevelse; Viktor Reuter på kontrabasen som hoppar mellan popig punk och jazz i en handvändning av sällan skådat slag. 

Så, sök upp deras musik (den finns på Spotify och Soundcloud) och njut och bli hänförd! 

Text: Jonas Persson 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar