onsdag 17 augusti 2016

Uppsala Progressive Rock Festival 2016


Lördagen den 13 augusti var det dags för årets upplaga av Uppsala Progressive Festival. Denna, den tionde gången, var även den sista. Det var, trots utlovat regn, strålande solsken.

Vi var många som hade slutit upp för att bevittna den sista festivalen som Svenska Artrockföreningen Crimson anordnade. Crimsongänget hade detta år fått till det så att det var en massa band/artister som var från Uppsala. Lokal tillställning med lokala storheter inom prog- art- och symfonirocken! Först ut så hade ordförande Magnus Ring ett litet traditionellt inledningstal. Denna gång också med ett sorgligt inslag. Det var om att deras vän Peter Ericson dagen innan hade gått bort. Peter Ericson var en musikalisk Uppsalaprofil. Han hade under många många år drivit skivaffärer och var även medlem i prog/punk-bandet Rävjunk som 1977 gav ut albumet ”Uppsala Stadshotell Brinner”.


Första bandet på scen denna lördag var Megalot. Bördiga från Uppsala, bildades de i mitten på nittiotalet. Sångaren Anton Steensland (iklädd knallgul varselväst med Länsförsäkringars logo på) har en röst som emellanåt kan liknas vid Pendragonsångaren Nick Barret. Så det blir lite märklig och humoristisk start på det hela när de börjar spela Depeche Mode-låten Just can't get enough och sedan fortsätta med ett annat örhänge från samma tidsperiod, nämligen Don't you want me. De fortsätter på den humoristiska banan med sina egna låtar och slutar med den eklektiska låten Hey & ho, lets go to Texas. För att svara på Frank Zappas fråga ”does humor belong in music?” - Ja det gör det och framförallt för Megalot.



Sedan var det dags för Rikard Sjöblom och hans orkester Gungfly. Detta progmusikaliska underbarn har tidigare medverkat på denna festival med bandet Beardfish. Han är även med och spelar i det engelska progbandet Big Big Train. En man med många knappar på sitt dragspel. Rikard Sjöblom med anhang spelar en rockmusik som är cool och avslappnad i både framförande som utformning. De har en självklarhet i sin musikaliska presentation, med lika delar av rockens arv samt av det moderna i den genren. En blandning av 70-talets och 10-talets progrock. Dock kunde det bli, i mitt tycke, en aningens jämntjockt. Det kunde ha behövts mer luft i arrangemangen. Det är en stor grupp, sex stycken musiker, som ska samsas om ljudbilden. Storheten i det hela är Sjöbloms rockröst och hans framförande av gitarr och orgel.
Eller som fotograf Fredrik sa: ”Onödigt snyggt”. (Han är ett stort fan av Rickard Sjöblom)


Efter att Rikard Sjöblom & Gungfly hade klivit av scenen så klev allas vår progclown upp på scenen. Daniel Reichberg, från SARF Crimsons systerförening GARF (Göteborgs Artrockförening). Han gjorde som vanligt reklam för deras (GARF) musikfestival i Göteborg. Men innan det så bad Daniel om en tyst minut för deras gemensamma vän Peter Ericson. En fin och värdig gest…


Sedan var det dags för en annan grupp som också är bördiga från Uppsala, nämligen den fin-fina duon Trummor & Orgel. De spelar en jazzig och folklig rockmusik med ett koncept som vi känner igen från bl.a. Hansson och Karlsson samt Sagor & Swing. Men, även om det är stora likheter med de nämnda banden, så är detta en personlig och helgjuten musikalisk resa. Bröderna Ljunggren (Anders på orgel och Staffan på Trummor) har ett otroligt fint och dynamiskt samspel. Deras musik, med Staffans otroligt finstämda trumspel blir väldigt behaglig att lyssna på. De förde in artrocken i årets festival. Emellanåt var (och är) deras musik väldigt dansant, vilket illustrerades av ett antal ungar bredvid scenen som i bästa galopp-stil dansade till deras musik! Jazziga och folkliga melodier av repetitiva harmonier blir väldigt ljuvligt och vackert att lyssna på.
Förtjusande solnedgångsmusik i Parksnäckan!


Sedan var det dags att spänna fast sig! Svensk prog(g)-cirkus på högsta nivå stod på tur. Den svenska progglegendaren (jo, det får en nog säga) och Uppsalaprofilen Hasse Bruniusson hade samlat ihop en orkester som skulle spela musik av Samla Mammas Manna! Trumslagare Bruniusson hade med sig tidigare nämnda underbarn Rikard Sjöblom på elpiano, synth och dragspel; Roine Stolt (från Flower Kings och Kaipa) på gitarr och Håkan Almkvist (från bl.a. Ensemble Nimbus) på elbas. Det börjar med förinspelad cirkusmusik och röst som läser upp alla medlemmar, bl.a. Hasse själv, som har varit med i Samla Mammas Manna. Sedan kommer alla igång...utom Roine Stolt, vars gitarr inte ville höras. Hasse säger då att ”vi måste tyvärr stänga karusellen ikväll, det är fel på ett kugghjul”. Så med humor i blick och leende fortsätter de övriga att spela tills herr Stolt har fått fart på sin gitarr. Under denna stund kan man verkligen höra och se vilken otroligt bra musiker Rikard Sjöblom är. Han spelar med en väldigt peppad Hasse Bruniusson samtidigt som han försöker fånga in en, på efterkälken, eftersläpande gitarrist! Och som Hasse sa senare under konserten, ”jag är lite nykär i honom” (Om Rikard). Vi får höra material från Samlas fyra första skivor, utgivna mellan 1971 – 1976.

Det är roligt. Deras musik är riktig taktbytar-cirkus! Stundtals är musikerna otroligt tighta i sitt samspel. Rikard excellerar på klaviaturinstrumenten. Wha-wha-pedal på elpianot...jorå så att! Vi fick höra ett längre stycke från deras klassiker Snorungarna Symfoni, som skrevs av Greg FitzPatrick. En av förgrundsfigurerna i den svenska musikrörelse på 70-talet.
Denna roliga, finurliga och virtuosa musik var en fullkomligt perfekt final på kvällen och årens alla festivaler.

Det hade tunnats ut lite i publiken så här mot slutet… men hardcore-fansen, de berusade och en man i blå hatt dansade dock vidare i natten!

Vi får tacka alla medlemmar och styrelsen i SARF Crimson som gjort detta möjligt för alla musikälskare inom denna lite smala genre inom rockmusiken!



Text: Jonas Persson
Foto: Fredrik Andersson



P.S.
Ett stort Tack till Fredrik som tog alla bilder!








2 kommentarer:

  1. Väldigt bra skrivet och dokumenterad, tack!

    SvaraRadera
  2. Ett tack till dig med!
    (bättre sent än aldrig bukar det heta)

    SvaraRadera